LEDIG FREDAG

En stund för reflektion och eftertanke. Alla intryck och upplevelser ska nu stoppas in i minnes och erfarenhetsbanken, sorteras och verifieras.. Helt plötsligt händer det och insikten infinner sig som en liten tår på min kind, den sista LIA dagen är över och förbi.. Frukosten som brukar intas med personal och klienter sker nu i ensamhet och tystnad, det är ju ett konstant ljud att vistas bland så många människor med olika bakgrund och behov. Tänkte nog inte lika mycket på det då som jag gör nu, morgonsamlingarna där dagen samtalas kring i helgrupp på avdelningarna, allt som ska hända berättas det om, besök, namnsdagar, provtagningar och minnesvärd kuriosa, allt pratas det omkring på ett strukturerat men lättsamt sätt. Kaffebryggaren stånkar konstant i bakgrunden vilken tid under dagen jag än går förbi vårt avdelningskök. Mina handledare har alltid något spännande på gång för mig, de finns alltid där bakom mig om jag behöver stödet, men släpper mina allt mer flygfärdiga vingar fria att ge mig ut och ta mina egna små lovar. Klienternas vackra ord sista dagarna om hur de uppfattat mig och min personlighet är så rörande att jag inte kan hålla tårarna tillbaka, du e ju för fan grym ju... Dessa ord kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat, lite taffliga kramar och en inlämnad nyckel, så står jag där helt plötsligt med allting bakom mig, så fort det gick.... Men mina minnen har jag för alltid med mig och presenten från mina båda handledare, ett foto på dem båda i en vacker vit ram står nu på mitt nattygsbord, denna bild ska få ett hedersplats på mitt framtida kontor där jag om några år ska vara en yrkesverksam behandlingspedagog!