RAPPORTEN ÄR INSKICKAD

I tid, fast en vecka för tidigt... Åhhh, vad jag njuter. LIA-rapporten är färdig och inskickad till min lärare. Tänkte nog aldrig att rapporten skulle vara en uppgift svår att arbeta med, men insåg allt mer vart efter tiden gick att svårigheten blir att hålla sig inom max tio sidor. Med större erfarenheter och upplevelser breder texten ut sig och jag har allt mer att skriva om, men så helt plötsligt denna 1:a advent är den färdig. Jag vet inte om jag verkligen lyckats beskriva min fantastiska LIA på rätt sätt, men jag har gjort mitt absolut bästa... Så nu när jag tryckt på knappen sänd och mitt arbete skickats in känner jag en skön känsla av lugn, jag är klar!

LIA Rapporten!

Nu sitter vi som bäst alla i klassen på vår kammare och knåpar med med rapporten, inlämningsuppgiften som ska avsluta denna 10 veckors LIA. Jag vill inte påstå att uppgiften direkt känns svår, mer som att en vill få med så mycket att det blir lite svårt att välja. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt. Vi har ju fått vissa direktiv från skolan som omfattar sju punkter som alla ska inrymmas i våra texter, men det är vissa delar som går i varandra och egentligen beskriver flera olika saker, som ex ordet miljöer, det kan ju betyda många olika saker så där gäller det nog att snabbt tänka ut vad det omfattar/betyder för mig i just detta sammanhang. Jag uppfattar det som att vi bygger upp slott i stället för att finna den optimala kojan, tror att vi är många i klassen som ser uppgiften allt för stor och omfattande, det är lätt att sväva ut. Just nu tänker jag mig den i alla falla som en ganska komprimerad rapport om hur min tid och mina upplevelser varit under LIAN, inte som en uppsats i slutet av utbildningen. Har liksom landat i ett sorts lugn äntligen, där jag tror mig funnit formen för just min rapport....

Arla morgon, inget hinder!

Sitter här i mörkret och skriver veckans beteendeobservation, nu känns det som ett roligt och ganska invant mönster men så är det ju också LIANS sjätte vecka som avslutas i dag. Förstår nu allt tydligare hur dokumentationens omfattning och innehåll ger läsaren en informativ beskrivning och är glad över min träning på detta genom dessa inlämningsuppgifter. Att kunna förmedla ord på ett kortfattat och beskrivande sätt är en konst, men övning ger färdighet. Blir så överraskad och glad varje gång jag känner att upplägget på min utbildning ger mig nya insikter och får bitar att falla på plats, det som först kändes så stort och omfattande har nu blivit en vardagsrutin. Jag sätter mig varje dag och skriver mina minnesanteckningar, för mig fungerar det toppen då jag och min handledare kommit överens om att det är ok. Jag har ingen ledig dag för detta, då jag känner att jag vill hinna vara med om så mycket som möjligt under LIA perioden, dock finns det många stunder under dagen då jag kan sitta på kontoret och dokumentera. Behandlingsinslag som ÅP, ESL och KBT blandas i klienternas vardag, den röda tråden löper genom vardagen på ett tydligt och strukturerat sätt, vi återkopplar och tydliggör alternativen, vilket känns i hela gruppen vid samtal runt frukostbordet. Jag är så glad och tacksam för alla mina nyvunna erfarenheter, sättet att tänka och människosynen som är så tydlig på min LIA. Längtar på ett sätt tillbaka till skolan för att få träffa klasskamrater och få ta del av deras erfarenheter från LIAN, kommer dock fälla en stor tår min sista dag på behandlingshemmet,

NU ÄR JAG MITT I LIA:N

Nu är jag mitt i min lia period och inser allt mer hur denna lilla gula har påverkat mitt tänk i olika riktningar. När vi satt där i skolan första veckorna och tragglade dessa människosyner var det nog många i min klass som undrade över syftet och inte riktigt kunde sätta in samtalen i sitt rätta sammanhang, men nu känns allt plötsligt glasklart. Under mina beteende observationer har jag verkligen nytta av alla orden i boken, för att inte tala om verklighetens etiska dilemman som vi ställs inför i vardagen med våra brukare, klienter och patienter. Så skönt när förståelsen infinner sig.