Veckorna går fort

Så fantastiskt mycket som vi hinner få uppleva, snart halvvägs på LIA:n.. Att tiden går fort vet jag, men såhär snabbt. Det gäller verkligen att ta vara på var enda minut. I dag har vi gått igenom företagets datafunktioner med vår bitr föreståndare, otroligt vad journalsystem och annat gått framåt sedan jag var yrkesverksam inom vården. Praktiskt och funktionellt när en kan, men mycket att ta in på en och samma gång. Förövrigt tänker jag försöka få en så stor helhet som är möjligt genom att gå bredvid de flesta av företagets personal, sjuksköterska, arbetsterapeut, beteendeterapeuter mf, allt för att få så stor förståelse som möjligt för verksamheten, att jag trivs det har jag väl redan förmedlat, så våga prova saker du aldrig tidigare arbetat med, lovar att du kommer bli glatt överaskad...

LIA

Att få komma ut på LIA så här tidigt i vår utbildning ger oss som elever så fantastiska möjligheter att utvecklas i kunskap och praktiskt arbete. Min första tanke och känsla var, att LIAN:n kom för tidigt, men förstår numera verkligen tanke och syfte. Dels kan vi verkligen hinna känna efter om vi valt rätt utbildning och framtidsyrke, tiden för ev avhopp blir mer rätt. Men också med vilken öppenhet och nyfikenhet vi tar oss an uppgiften, inga förutfattade meningar och åsikter utan ett helt öppet sinnelag men med den kunskap i människosyn, etik och lagrum vi arbetat med under våra skolveckor. Dock känner jag en stor saknad av mina klasskamrater och lärare, då introduktionsveckans vision om brobygge och gemenskap verkligen givit känslan av samhörighet och den kollektiva känsla veckan var ämnad för att göra. Så nu ser jag fram mot och längtar efter min lärares besök på min LIA.

Hösten har kommit!

Att köra bil i storm och regn är inget jag älskar, men inser att ju mer jag kör desto säkrare blir jag. Tidig morgon och sen natt är mina tider under LIA:n, nja lite eftermiddagar gäller ju också förstås. Känner verkligen för var dag att saker faller på plats, insikterna blir större samtidigt som mina erfarenheter från mina dagar gör mig allt säkrare. Nu har jag ju enorm tur som fått så engagerade och superduktiga handledare, de bjuder in mig till allt som kan vara viktigt och intressant, de tar sig tid att sitta ned och besvara alla mina tusen frågor och mitt underlag till uppsatsen tar form. Inser ju verkligen varför vi så tidigt har LIA och att vart en hamnar och med vilken ledning och handledning vi får är helt avgörande för framtiden... Så tack RZ och MH!

Det hördes en kraftig duns!

En sten föll från mitt hjärta då jag öppnade First class och fick beskedet, grattis du har klarar tentan. Egentligen kände jag mig bara tom efter att jag lämnade in den, men lite senare insåg jag att det kommer nya chanser att skriva om den, men nu vet jag det behövs inte, TJOHO... Jag känner mig glad eller snarare genuint lycklig, nu kan jag bara fokusera på min LIA och de uppgifter jag behöver för varje veckas inlämning till min handledare och den kommande uppsatsen när det närmar sig jul, skönt...

Inlämningsuppgift v.1

Allt vi hunnit göra under de få veckor vi varit i skolan innan LIA:n faller liksom på plats nu. Alla funderingar och samtal under människosynen och etik, speglingar och morgonsamlingar allt har ett sammanhang och är mycket genomtänkt... Min första minnesanteckning inlämnad till båda mina handledare, beteende observationer är lätta att utföra men lite knepiga att skriva ned, just den beskrivande texten är otroligt viktigt, det räcker inte med K var glad, jag måste genast ställa mig själv följdfrågor som hur yttrar det sig? Kan glädje vara olik, skiljer den sig beroende på mottagare etc Spännande och utmanande!

LIA

Veckorna i skolan gick super fort och nu är vi redan på vår första LIA. Jag hörde mig för med äldre elever om var de haft sina LIA placeringar och alla svar lutade mot ett och samma ställe. För att vara på den säkra sidan gjorde jag något som jag tror mig vara ganska ensam om, jag sökte praktik ifall jag skulle bli antagen till behandlingspedagogutbildningen, jag blev tidigt under våren kallad till intervju och cheferna på företaget log och bad mig återkomma så fort jag fått besked. Sagt och gjort, allt löpte på i enlighet med min innersta önskan och jag är nu på en fantastisk fin LIA. Mina handledare är två killar som jag verkligen gillar skarpt, de tar mig med på spännande dagliga aktiviteter och delar med sig av olika små utmaningar för mig att ta tag i på egen hand. Jag får ta del av litteratur, samtal möten mm Det är så viktigt att känna sig välkommen och delaktig, sedan ligger naturligtvis ett stort ansvar på mig själv att ta för mig och fråga om allt som jag inte förstår eller vill lära mig mer om, det är lika viktigt att visa framfötterna och eget engagemang som att få bra handledning. Jag hoppas kunna följa alla olika befattningar inom organisationen för att förstå helheten på ett bättre sätt.

Så kom då den stora tenta dagen!

Kände veckorna innan lagtentan att detta med tentastress även infann sig hos mig, vaknade på nätterna med en känsla i magen av att det här med alla lagarna kommer aldrig fastna i huvudet. Så kom då den stora dagen då vi alla samlades i 24:an med bänkarna utplacerade och två lärare på plats, både lite högtidligt och pirrigt. Så sitter vi där med en tre timmars lagtenta framför oss och just i det ögonblicket kände jag så starkt att huvudet kändes helt tömt på kunskap, så delades kuvärten ut och alla chokladbitar och cola burkar stod uppradade på våra bänkar, själv tog jag med kaffe och en kexchoklad, som under åren blivit mitt sätt att tillgodogöra mig energi en testdag som denna. Nu ligger frågorna där på bänken och tittar lite utforskande på mig... Efter en stund finner jag mig själv med att vara i full gång, först svaren på allt jag tror mig kunna, därefter en djupdykning i minnesbalken efter svaren som tycks vara helt borta, men så kan jag skönja vissa svarsfragment och papper efter papper tar form. Jag vet att jag har några fel med säkerhet, men känner mig ändå lättad och ganska trygg med vad jag lämnade åter till mina lärare efter 1 1/2 timma, när jag kommer ut från rummet inser jag att solen skiner och det är en fantastisk sensommardag utanför skolan, det var det säkert även då jag åkte i morse, men det har jag inga minnen ifrån, lite som att födas igen.