En helt vanlig dag

I dag har vi åter igen fått ta del av skolans tänk och traditioner, förstår allt mer varför jag verkligen tycker om min skola så mycket. Förutom att vi har tilldelats en mentor från beh2 och som i mitt fall är en kille som jag gillar skarpt så fick vi i dag träffa elever som går etableringskursen på min skola, de delades också in i grupper och vi ska tillsammans hitta formen för det goda samtalet och härliga möten. Jag tänker att det är just detta som gör skillnad för oss alla på skolan, de goda genomtänkta mötena mellan människor, det lägger enligt mig grunden till fortsatt existens. Inget vi och dem, bara ett vi alla gemensamt. Jag tycker att denna tanke sprider sig på alla sätt, vi kommer liksom nära. Även om det inte är lärare som direkt finns i vår undervisning så lär vi känna varandra, alla säger hej då vi ses i korridoren vi har ett gemensamt ansvar, det är inte bara en formulering i ett dokument utan en verklighet och vardag på vår skola. Bara en sådan sak som att rektorn på måndagarna under förmiddagskaffet, berättar om kommande vecka, hälsar nya elever välkomna och uppmuntrar alla till att våga stå upp och berätta om saker vi upplevt under veckan eller annat viktigt, åter igen något som undanröjer ett vi och dem. Jag är verkligen lycklig över min plats i denna klass BEH 1....

KRIMINALVÅRDEN

Detta med svensk kriminalvård, lockande men högst avlägset för mig fram till nu. I går fick vi möjligheten att lyssna till en härlig och inspirerande föreläsare från kriminalvården, han fick i vart fall mig att tänka om och faktiskt nytt på många sätt. Kriminalvården ett yrke i tiden, framåtseende, nytänkande, utvecklande och stimulerande.... Från att ha varit ett yrke med en stor nyckelknippa i plitens ficka till vad det är i dag, säkerligen en lång och utvecklande resa för alla som varit en del av den svenska kriminalvården. Det är många olika yrkesroller som interagerar med varandra för att så väl som möjligt erbjuda en framtid, en ny chans och ett liv även utanför häktet. Undervisning varvas med personlig utveckling, samtidigt som du ges möjlighet till bearbetning, läkning och social träning. Jag tycker det låter både intressant och lockande på samma gång. Kriminalvårdens internutbildning på 20 veckor omfattar alla som ska arbeta inom verksamheten, men jag kan åter känna att min valda utbildning till behandlingspedagog öppnar många dörrar i framtiden...

Mitt i natten!

Att vakna mitt i natten och känna sig pigg är inget bra, men nu har vi ju en del att jobba med inför tentan nästa vecka så jag smyger upp och stänger dörren om sovande make. Kaffet puttrar och mitt ljus är tänt på köksbordet, natten har ännu inte övergått i morgon så diset ligger som ett tungt täcke kring nattmörkret utanför mitt fönster. Lite ruggigt är det allt, snart dags att tända i lilla köksspisen, men det känns lite som att så länge jag låter bli att bära in ved så hänger sommarkänslan kvar lite till. Tenta, inte tänker jag att nerverna ska krypa utanpå kroppen vid min ålder, men det gör de onekligen... Känner helt klart av tentastressen, så mycket att ta in, sortera och manövrera mellan. Lagar, låter ju så anspråkslöst som ord men ack så omfattande alla texter är, för att inte tala om så lika alla förkortningar ter sig såhär kl 04.00 på morgonen, hur ska jag någonsin få in allt... Som tur är har vi ytterligare en vecka på oss att omformatera allt material vi får, alla föreläsningar som passerar och fortsatt alla intryck som så starkt berör oss på olika sätt.....

Lagar

Hur ska jag få in alla dessa förkortningar? I mitt framtida yrkesval styrs jag av många lagar och paragrafer. När vi fick alla uppradade på ett papper kändes det nästan oöverstigligt att kunna ta in alla till tentan, men vart efter tiden går och föreläsarna med specifika kompetenser berättar om sina verksamheter, klarnar innehållet i lagarna allt mer. Jag inser också att detta är inget vi pluggar för att kunna på tentan utan något vi lär för framtiden. Tentan sätter mer fokus på hur mycket som jag på dessa förhållandevis få veckor hunnit sätta mig in i. Jag gillar ju egentligen juridik och hade en liten tanke på att söka mig till juristlinjen en period. Men det som påverkar mig på djupet är att ju mer insatta vi blir desto svårare blir det att acceptera ett regelverk som i så många hänseenden låter människor falla mellan stolarna. Att bara se på med känslan av att detta är inte min sak, kommer bli mycket svårt för mig, det vet jag redan. Men det taggar mig också till att tänka nästa steg, vad kan jag göra för att påverka....

Människosyn och etik

Att väl komma igång med skolarbetet var både efterlängtat och spännande. Vi inledde första kursen i ämnet människosyn och etik, detta kräver dock lite extra av oss då dessa ämnen kan vara svåra att förstå, då de olika synsätten varierar kraftigt. Var befinner jag mig i förhållande till min omvärld, att vi som valt denna utbildning är humanister kan vi nog ena oss om, men hur ställer jag mig till " Interaktionistisk människosyn" eller "Biologisk människosyn" eller Freuds tankar om psykoanalys. Helt plötsligt blir det komplicerat, tänker vi olika, värderar vi saker olika: Hur har mitt objektjag skapats i förhållande till mitt subjektjag? Var mina nära intresserade av min framtid ur ett psykologiskt perspektiv, allt detta måste jag värdera och analysera... Känns som att vi åker berg och dalbana, i bland är jag sällsamt överlycklig för att nästa stund kasta mig ned i min inre avgrund. Vi börjar skönja vikten av eftermiddagarnas speglingar och dramapedagogens spännande övningar i tillit och social samverkan, bitarna faller allt mer på plats för varje dag. Samtidigt med detta pluggar vi lagar som berör oss i någon form, föreläsarna avlöser varandra och dagarna fylls med viktigheter. Som sagt puzzlet tar form och det visar sig att bitarna kugga i varandra på ett allt klarare sätt. Salstentan om våra lagar och viktiga begrepp närmar sig med stormsteg och om du frågar mig just nu vad, ÅP, TPT, BBIC, LVU, OSL är förkortningar av snurrar det en del kan jag lova, men för var gång min Kurre förhör mig får jag allt fler rätt, så på den stora dagen sitter det nog i alla fall...

Att bygga en stark gemenskap

Ett par dagar efter skolstart skulle vi bege oss hela klassen på en Kick off, allt var mycket välplanerat och bussen avgick på exakt tid med en mycket spänd och förväntansfull klass, väskorna packade, sovsäckar blandat med chipspåsar, som kalvar på grönbete. Dagarna var fantastiskt välplanerade av åk två elever, dagarna intensiva, innehållsrika och gemenskap skapades, minns min första kväll då vi hade ett ganska djupgående samtal i ring med vår hela klass och några av våra lärare, känslan var stark, brobyggande, förtroendeingivande och framtidsskapande. Men just där och då insåg jag hur mycket jag uppriktigt gillade alla dessa för mig nya människor och hur mycket jag längtade efter att få komma igång på riktigt. Det gör saker med en att sova sju personer i samma rum som aldrig tidigare träffats, vi kom nära... Riktigt nära!

Upprop och skolstart

Så kom då äntligen dagen, skolstart.... Just då kändes det som att sommaren varit evighetslång. Vi hade uppmanats att följa skolans sida First Class där olika brev skulle läggas upp fram till skolstart, spänningen steg varje dag då jag kikade in på sidan och fick olika uppmaningar av en av våra lärare, helt plötsligt blev allt så verkligt, vi skulle göra små korta personliga presentationer av oss själva och varje dag kom det en ny från någon blivande klasskamrat jag ännu inte träffat, men en sak kände jag starkt redan nu, wow vilka härliga människor som tagits ut till utbildningen. Sedan var det studielitteratur som skulle beställas och en bok som skulle läsas innan skolstart, Vem snodde osten, oj så mycket tankar den väckte... Vem är jag, hur gör jag, vad gör jag och nu i efterhand har jag förstått att många i klassen påverkats av den på mer än ett sätt. Bilden får symbolisera livet före skolstart, och just i detta fall två dagar innan då jag fick njuta av min vackra dotters bröllop en strålande sommardag på en båt i vackra Stockholms skärgård.

Allt startade med en insikt

En morgon när jag vaknade kände jag så starkt att mitt liv krävde en förändring. Inte en vanlig förändring som omfattar en ny tröja eller en möbel eller något annat jag länge gått och suktat efter, nej den här förändringen låg mycket djupare. Någon stans i hjärnan började ett litet frö att gro, en vilja att byta inriktning, kanske ett nytt intressant jobb, något jag aldrig tidigare arbetat med. Insikten om min ålder blev högst påtaglig och avsaknaden av vissa betyg. Det var många år sedan jag sprang ut från gymnasieskolan som en ung, glad undersköterska 1979, herre gud.... Så hur jag satt och klurade på min kammare blev resultatet att jag sökte mig till komvux i Hultsfred och min kunskapstörst blev allt större, jag slukade allt som skulle kunna behövas i framtiden, förutom samhällskunskap och litteraturhistoria hann jag också med administration, information/kommunikation datateknik, privatjuridik och allt där emellan som jag nog skulle ha mycket nytta i mitt framtida yrkesval. Plattformen började kännas stabil och betygen låg nu i pappersform framför mig på köksbordet, skulle jag nu våga göra verklighet av min dröm att ansöka till den tvååriga KY utbildningen till behandlingspedagog? Jag ringde skolan i Vimmerby och bad om att få komma på ett besök, där togs jag emot av en mycket kunnig och kompetent person som snabbt fick mig att inse att jag skulle kunna söka, allt som krävdes fanns nu som dokument i min mapp och jag bestämde mig för att våga ta klivet. Året på komvux hade förutom berikat mig med fina betyg, vänner för livet och underbara lärare givit mig en bra grund i studieteknik och studietempo och jag vågade äntligen ta steget. Ni kan tro att det kändes ljuvt att äntligen få ta fram alla kunskaper Fride givit mig i teknik, formalia och allt annat viktigt. Så låg den då där, min formella ansökan till behandlingspedagog programmet. Så kom då svaret en dag, du har blivit uttagen att närvara vid anatgningstest heldag följande datum, ni kan tro att mitt hjärta pickade lite snabbare denna morgon då jag satt där som en av drygt 20 personer kallade just till denna dag, det blev inte mindre pirrigt då vi just fått veta att detta var uttagningsdag ett av fem, otroligt många sökande från hela vårt avlånga land och jag var en av dessa. Dagen var lång och testerna djupgående, fantastiska mentorer ur årskullen från året innan, guidade oss runt och peppade inför varje test som jag skulle gå igenom, jag bestämde mig tidigt på förmiddagen att verkligen ge allt, detta var min chans, min dag som skulle kunna förändra hela min framtid. Väl hemma på kvällen minns jag att jag kröp upp i soffan med en stor kopp kaffe och många tankar i huvudet..... Väntan kändes evighetslång, även om lärare under antagningsdagen informerat oss om att så fort de bestämt sig vilka som antagits skulle breven skickas ut med besked ganska snabbt, minns att jag kikade ofta i brevlådan dessa veckor, men så en dag ringer min man och berättar att brevet från skolan kommit, jag skyndade mig hem och där på bordet låg det, skulle jag våga slita upp det och läsa eller dra ut på det ett tag, beskedet skulle ju kunna vara negativt, tyvärr inte denna gång, tack´för din ansökan..... Men så var det inte, där stod det att läsa att jag Erène Öberg antagits till följande utbildning med start... Kan inte beskriva glädjen som sköljde över mig, minns att jag grät några glädjetårar, äntligen nu startar det.