Oj, det går fort nu!

Det är inte klokt att jag lämnat min älskade blogg under så lång tid. Men tiden går så otroligt fort. När jag nu tänker tillbaka på känslan för drygt ett år sedan, då allt kändes så tryggt och bra, jag hade lång tid framför mig av skolarbete. Vips har ett år gått och jag har en termin kvar innan jag tar min examen, helt underbar känsla men samtidigt lite skrämmande. Vad ska jag göra sedan? Frågorna är många men någonstans i hjärte roten känner jag att jag vill fortsätta mitt arbete inom integration, lärande och utveckling. Framtiden är viktig och jag vill vara en del av den, jag vill arbeta med människors behov och förmågor. Vi måste se oss själva som en del av något mycket större, men för att kunna göra det på ett bra sätt måste vi se över vår närhet och vardag. Hur lever vi tillsammans? Vilka värden underskattas i vår vardag? Hur kan vi förändra och förbättra? Frågorna är många men inte alls olösliga, jag är fylld av tankar och ideer om framtiden. Nu ska jag bara avsluta terminen, skriva min uppsats och ge mig ut på min sista LIA under våren....

Nästan slut på mitt första år

Nästan ofattbart att det redan gått ett år, vi har ganska nyligen avslutat antagningsprocessen för nästa års intag av elever till behandlingspedagoger. I år blir det en folkhögskoleutbildning men till nästa intag en YH igen. Många tankar snurrar i huvudet just nu och de flesta tankarna handlar om min framtid, jag vet nog ganska säkert åt vilket håll mina framtida önskningar pekar, men det måste ju sammanfalla med vad dessa ev arbetsgivare tänker runt min ide. Att ha ett långt sommarlov med nära och kära känns som ett helt rätt val, då jag tackat nej till alla erbjudna sommarjobb. Det är kanske just det som gör skillnad på ålder och studier, jag inser att studier 100% just betyder studier heltid, inte för att jag uppfattar mig som trögare, segare eller tröttare bara otroligt fokuserad på att gå ut med bästa tänkbara förutsättningar som behandlingspedagog om ett år. Det är ju så finurligt med oss människor att vi kan utvecklas oavsett ålder, nya erfarenheter och insikter om sig själv är liksom vardagsmat på en utbildning som denna. Lite sommarbilder kommer jag bjuda er, men tanken är som sagt lov och även datorn ska därför få vila lite.....

Kritiskt granskande

Behandlingspedagog, som ordet antyder kommer mitt framtida yrke handla mycket om lärande, jag måste kunna se människor ur ett perspektiv där lärandet blir en centralt viktig del. För att kunna ta mig an den uppgiften måste jag först själv lära mig att bli granskande. Jag vill skilja på definitionen kritiskt granskande och granskande. Jag är i min natur en granskande och ifrågasättande person, som ofta ställer mig frågorna, vad, varför och hur, därför anses jag nog vara en jobbig person, vilket jag uppfattat under stor del av mitt liv. Jobbig som dotter, på så sätt att jag alltid argumenterat och diskuterat, jobbig som förälder som inte köpte paketet med så här gör du bäst för ditt barn, då det gäller förskola mm För att inte tala om jobbig som politiker, köpte inte något av de äldre herrarnas argumentation över maktstruktur och balans. Jobbig som klasskamrat då jag alltid har tankar och åsikter om nästan allt, allt detta sammantaget ger mig oerhört djupa tänkvärda svar, mina frågeställningar och mitt granskande utvecklar mig som människa på ett intressant sätt, behöver bara träna mig på att vika tillbaka, låta andra komma till tals och bjuda in till dialog genom att bara lyssna. Som sagt en utbildning som denna utvecklar oss alla fast på olika sätt. Just nu ett tag har jag varit inne i en svacka där jag finner utbildningsnivån lite väl låg, jag tror på lite hårdare tag för att öka ansvarskänsla och nivå i grupper, morötter och pekpinnar rätt använda ger balans. Köper inte skitsnacket om att andras vuxenansvar för sitt lärande inte påverkar mig, det gör det verkligen. På denna typ av utbildning borde vi tränas allt mer i att gemensamt ansvar blir starkare än enskilt, vad du gör påverkar också mig.... Många tankar att jobba med för min del, ser fram mot en ny vecka som jag hoppas innehåller mer stimulans för min hjärna!

Påsklov

Påsklov, vilken lyxig känsla. Lite speciellt för mig i år då jag passade på att fylla 55-år. Min älskade familj kom på besök och påskmat, påskägg och en vacker buske på tomten med fjädrar. Även fast jag följt debatten kring påskfjädrar i år, men dessa har vi haft i flera år så då använde vi dem förstås. Hemtenta och reflektionsuppgift lade jag åt sidan för första gången i mitt liv, älskade barnbarnet Rut stannade som gäst några dagar under veckan och jag beslöt mig för att göra mina uppgifter över helgen. Gillar egentligen inte känslan när något ligger ogjort, men inser att det kanske är nyttigt för mig ibland. Hur som helst så skickades de in i söndags och jag känner mig nöjd, vet inte hur långt det räcker men jag har gjort mitt bästa. Dock slet jag länge med att få bort sidnumreringen från referenssidan utan att lyckas så det lär blir ett minus från min lärare, men med ålderns rätt kan jag leva med det. Nu frukost sedan skolan!

Ny vecka med nytt innehåll " Missbruk och beroende"

Nu har vi arbetat med psykiatri under en period, ett ämne som passar mig. Mycket blir repetition för mig, men en del är också nytt och utmanande. Alltid är det samtalen runt ämnet som ger tankar och utbyte av erfarenheter. Men det vi går in i nu är helt nytt för mig, även om jag läste farmakologi på vårdlinjen så blir detta en totalfördjupning, spännande... Missbruk och beroende är ju kanske det vi kommer arbetat med oavsett var vi till slut hamnar i yrkeslivet. Så det är bara att kavla upp ärmarna och kasta sig över denna heliga lunta om 166 sidor!

Skönt att komma åter...

Lov i all ära, men skolan är nog bäst i alla fall. Förutom att det är underbart att möta alla fina klasskamrater, så är det superkul att sätta tänderna i alla nya uppdrag. Veckan har omfattat psykologi, fördjupning i BUP och dess verksamhet. Kul med snabba uppgifter som kräver hög effektivitet, gott samarbete och effektiva hjärnor. Min uppfattning är att vi lyckats bra med uppgiften, fick dess utom samtal från BUP i Västervik som berättade lite om sin verksamhet. Vi har också haft förmånen att få avnjuta en dag planerad av tvåorna, Unga KRIS från Linköping gästade oss som föreläsare och berättade om verksamheten och lite ur det egna livet, känner mig inspirerad och peppad på att hitta fortsatta samarbetsformer i mitt kommande yrke som behandlingspedagog. Erfarenheter, beslutsamhet, öppenhet, omsorg och möjlighet till stöd dygnet om är lite av det som Unga KRIS erbjuder....

Konsten att kunna njuta ett sportlov!

Det är verkligen en konst att kunna njuta ett lov som vuxenstudent. Jag är så van vid att hålla full kareta alla dagar, så nu när ledighet infinner sig vet jag inte riktigt hur jag ska ta till vara på den. Solen skiner men utetemperaturen är några grader för låg för att jag ska kunna sitta i min ljuva solstol och sola mig, hoppas att det blir lite skönare ute till helgen. C-vitamin känns som en bristvara i kroppen så apelsiner är som en last. I dag blir det en liten överraskning till min käresta en apelsinkaka står just nu i ugnen och resterna går snart ett uppätet tillstånd till mötes. Bokrean gav några barnböcker till Rut och ett par böcker till mig. Helgen kommer omfatta god arabisk mat hos kära vänner, en söndags eftermiddagsfika hos några andra goda vänner och mycket Kurre mys förstås.....