Arla morgon, inget hinder!

Sitter här i mörkret och skriver veckans beteendeobservation, nu känns det som ett roligt och ganska invant mönster men så är det ju också LIANS sjätte vecka som avslutas i dag. Förstår nu allt tydligare hur dokumentationens omfattning och innehåll ger läsaren en informativ beskrivning och är glad över min träning på detta genom dessa inlämningsuppgifter. Att kunna förmedla ord på ett kortfattat och beskrivande sätt är en konst, men övning ger färdighet. Blir så överraskad och glad varje gång jag känner att upplägget på min utbildning ger mig nya insikter och får bitar att falla på plats, det som först kändes så stort och omfattande har nu blivit en vardagsrutin. Jag sätter mig varje dag och skriver mina minnesanteckningar, för mig fungerar det toppen då jag och min handledare kommit överens om att det är ok. Jag har ingen ledig dag för detta, då jag känner att jag vill hinna vara med om så mycket som möjligt under LIA perioden, dock finns det många stunder under dagen då jag kan sitta på kontoret och dokumentera. Behandlingsinslag som ÅP, ESL och KBT blandas i klienternas vardag, den röda tråden löper genom vardagen på ett tydligt och strukturerat sätt, vi återkopplar och tydliggör alternativen, vilket känns i hela gruppen vid samtal runt frukostbordet. Jag är så glad och tacksam för alla mina nyvunna erfarenheter, sättet att tänka och människosynen som är så tydlig på min LIA. Längtar på ett sätt tillbaka till skolan för att få träffa klasskamrater och få ta del av deras erfarenheter från LIAN, kommer dock fälla en stor tår min sista dag på behandlingshemmet,